I förändringens tid

Del 1

Rapport/Reflektion: Från kongressen i Tyskland

Jag har i höst spenderat 4 fokusdagar (21-25 oktober 2021) i Eckanförde, Tyskland för att tillsammans med kvinnor från 13 europeiska länder föra samman de olika ländernas genuina kvalitéer i en och samma ”flodfåra”. Man kan också beskriva det; att föra fram det olika till en gemensam mittpunkt. Sammanflätningen av de olika ländernas kvinnokraft och kvalitéer skedde och gestaltades:

Det var fyra intensiva dagar där vi tillsammans också bjöd fram och transformerade flera olika dilemman som pågår på jorden i en fyradagars kongress. Det är ingen liten tugga att ta, men allt går om man väljer att så göra och jag är ödmjuk så här i efterhand över vad som faktiskt kan ske när man väl bestämt sig och gör sin del. När man låter mångfald stråla samman och den gemensamma kärnan blir synlig så händer något viktigt. Programmet i dessa dagar och den hållna formen gjorde detta möjligt, men processen har också en fortsättning som följer…

Nedan en bild från vattenceremonien på stranden som öppnade kongressen och samlade många människor (ca 300 p), Jag har bjudits in att representera den svenska aspekten i dessa dagar och vårt svenska vatten kommer med in i ceremonin, om än på en annorlunda och helt rätt väg.

Dagarna har som intention att bringa lugn, lyhördhet, frid och fred in i de världstormande händelserna på jorden och att balansera striden om jordens klimat som rör sig över och genom vår livsplanet. Islands Grandmother Monica Abendroth till höger i bild leder vattenceremonin.

Madeleine Söderström aus Södertälje (Schweden) gießt Wasser aus ihrem Heimatland in die Schale. Monika Abendroth aus Island (r.) begleitet diese Zeremonie

Eckanförde Zeitung

Gemensamma värden i världen

Länders folk, livskultur och värdegrund är olika men i sin kärna så lika. Ja, det finns olikheter men det finns så oändligt mycket som vi människor har gemensamt. Värden, grundbehov och kvalitéer som vi människor gemensamt egentligen vill leva och värna. Det blev så synligt under dagarna. Att fläta samman detta för att se om freden kan finnas just där i mittpunkten mellan det olika i det lika, det var en central del i det projekt – Wahlfarth – som konstnären och journalisten Eike Eschholz startade 2019 och som hade sin slutkongress i år (oktober 2021) i Tyskland.

Omsorg

Mycket kommer fram och blir synligt när det är de ”feminina moderliga livsprinciperna” (the female principle) som håller ihop en konferens eller som i det här fallet en kongress. Mer blir synligt, mer vill och vågar kliva fram i ljuset och fler saker sker med lätthet när miljön i aktiviteter hålls under av trygghet, tydlighet, vänlighet, bestämdhet och massor av välvillig omtanke, kärlek och beslutsamhet – det där som i ett ord heter omsorg och för mig blivit till ordet ”moderlighet”. Det varande där man tar god hand om allt liv som finns omkring en, oavsett om det är en människa, ett djur eller en växt. Dessa kvaliteter kan både män och kvinnor värna och bära. 70 procent av dem som deltog i kongressen var kvinnor men där var också många män som deltog engagerat i de olika programpunkterna

Moderlighet

Ordet moderlighet handlar inte om att vara mor eller att vara kvinna utan det handlar om att ta hand om allt ”liksom en urmoder”. Urmoderna som har och tar ansvar för livets tråd. Som vet hur liv blir till och hur liv förvaltas, vilken omsorg livet i allt som lever behöver. Moderligheten i dig tar god hand om det sammanhang som du är en del av på ett sätt som gör att det inkluderar, är tryggt och trivsamt att vara i, att det ger näring till många. Att vi både före under och efter aktiviteten gör det som behöver göras. Det man gör är bra för det som händer nu men också för kommande gäster och generationer. Att alla val försöker vila i resiliens som ledstjärna i besluten; att man inte tar av något eller begär av någon mer än att det möjliggör för en god återhämtning. När en människa påverkas så påverkas ett helt system enligt både sociologins systemteori och det som de gamla urfolkens läror säger. Resiliens ordet tar oss ett steg till och beskriver hela systemets förmåga att återhämta och lära om/utveckla sig efter/genom en händelse, åverkan eller kris.  Naturens ekologiska och sociala system är ömsesidigt beroende av varandra och samverkar dynamiskt. Resiliens handlar i sådana sammanvävda sammanhang om ”systemets förmåga att hantera påverkan/åverkan utan att övergå i ett mindre önskvärt tillstånd men också dess förmåga till självreglering, självorganisation och kompetens att lära och anpassa sig”.

När det är många kvinnor som lever med dessa ”feminina livsprinciper” – moderligheten vaken och värdig – så ökar fokuseringen både på det praktiska, det estetiska, det sociala, det ekologiska och det hållbara samtidigt och vi tar oss bortom kampen. Det är en omsorgsvilja och en vilja till att ta ansvar för det grundläggande behovet. Göra det även om det inte syns eller ger ära. Det moderliga banar väg, tar hand om både sitt och det gemensamma. Det är inte alltid som man lyckas fylla hela omsorgsringen men lyckas man så sker riktigt bra saker. Ambitionen kan ibland räcka och ta den tillräckligt långt många gånger.

Värd för projekt Walfarth och för kongressen, Eike Eschholz. Hon blev nyfiken på vilken kraft som finns i den feminina aspekten hos kvinnorna i Europa. Hon startade ett projekt; Walfarth en pilgrimsresa med sitt intervjublock och en fotograf vid sin sida. Hon ville likt en detektiv eller journalist undersöka:

Feminin kraft Vad är det och vad har jag med det att göra? Jag ställde mig denna fråga och åkte på en resa för att besöka de 13 kvinnorna i Council of the European Grandmothers. Upplevelsen av dessa extraordinära pilgrimsfärder blev för mig en väg för initiering till den feminina delen och kraften i mig”. Det blev också till en stor utställning, en bok och en 4 dagars kongress

.…och efter varje resa så sedan gestaltade hon allt i sin konst, ur det hon genom sina många journalistiska frågor och sitt psykologiska öga kom fram till.

Eike Eischholz, symbolkonstnär och journalist. Eckanförde Tyskland

The female principle leadership som hållande miljö i ett arrangemang

Feminin omsorg och ”moderlighet”: I en aktivitet som denna kongress så innebär det t ex att välkomnandet är innerligt, att vi bryr oss om och slutar därav i tid, att man tänker sig för hur och varför man använder saker, resurser och tjänster. Att man inte kontrollerar utan stödjer ett självreglerande system och team. Att man både jobbar, är seriös och har roligt samtidigt. Att rummet är lite snyggare efter vi lämnat än innan så att det blir bra för dem som kommer efter, och för dem som kommer efter dem. Vi bidrar till att den miljö som vi lånar stöds/förstärks av att vi är där. Att det både finns en värme med i kulturen och samtidigt förutsättningar för att vara produktiv och komma fram till slutsatser och göra dem synliga. Att det som klingar efter aktiviteten för fram goda smaker i munnen långt efteråt. Att aktiviteten respekterar de kvalitéer som bygger mer hållbarhet för jorden och hennes alla levande aktörer. Bilden av vad dessa punkter punkter innebär är ibland olika för olika människor vilket inte gör något, det är bara viktigt att man vågar fortsätta inspirera att bredda och fördjupa varandras bild av vad detta varande är: att leva i balans med en mångfald av levande varelser och skogens/ängen/vattnets behov. Att leva med omsorgviljan levande/moderligheten/ the female principle.

13 länders kulturer möts och rinner fred-fullt samman i det gemensamma havet.

Monika Abenroth, Island för ut ländernas vatten till det gemensamma havet.

Ett förenande vatten

Kongresseens dag 1, fredag: Vi håller en vattenceremoni som inleder kongressen på stranden i Eckanförde i Tyskland. Där 13 länders vatten får flyta samman och sedan få överföras in i det stora gemensamma vattnet Östersjön som förbinder oss med världens alla hav, sjöar och människor och allt liv. Olika vatten blir till ett som sedan tryggt rinner ut i det vatten som enar oss. En manifestation för fred mellan jordens folk och fred med jorden för livets förutsättning – klimatet.

I en och samma vik

Utanför viken och stranden, som var plats för vattenceremonin, ligger militärfartygen. Molnen spricker upp efter regnet just när manifestationen för freden och friden skall starta, regnbågen kommer fram och lägger sig rakt ner med sin ena spets över militärens båtar. Efter när ceremonin har klingat klart, så kommer ett stort kluster av ca 40 fåglar in över våra huvuden och flyger i stora vackra formationer under den nu blå himlen. Det kändes som en tyst och otroligt vacker fanfar. Naturen svarar snabbt när människan anropar på en naturlig kanal.

Delar av European Grandmothers på stranden i Eckanförde efter vattenceremonin för fred. Med på bilden är också några av arrangörerna för kongressen.

Grundstenar för livet på jorden

Vi möts över 13 länders gränser i mötet bor freden

I ett perspektiv så är det många saker som är grundläggande för livet på jorden. Men egentligen handlar allt bara om en: människans relationella förmåga. Den är en grundförutsättning för liv på jorden.

  • Förmågan att förstå att vi är i relation med allt som lever och gemensamt omsorgsansvar
  • Förmåga och viljan att vara i relation. Respektera de/det andra som lever bredvid
  • Förmågan och viljan att ta ansvar för relationen med den/det andra
  • Viljan att ta ansvar för omsorgen om de som lever ”sida vid sida”, nära eller långt bort – Lik eller olik mig själv. (Omsorgsviljan)
  • Viljan att ge sig själv omsorg – en god relation till sig själv.

Människans handlingar påverkar jorden så kraftfullt. De val vi gör grundar sig på huruvida vi har kontakt med vår relationella kompetens, som ger oss information om att allt liv är viktigt för vårt liv på jorden. Alla delar i ett ekosystem är viktiga och de krokar arm i det sociala systemet och tvärt om. Vår omsorgsvilja behöver väckas till liv igen, den väcker i sin tur då empatin. Dessa båda bor i vår relationella förmåga.

Den relationella förmågan behöver vara god per/enskild eller per/liten gemensam enhet så att vi kan stödja varandra att hålla omsorgsviljan levande; vara nyfiken på hur livstrådens alla ingredienser hänger samman. Förmågan att stödja oss själva och varandra att välja rätt i förhållande till annat liv som vi är gemensamt beroende av. ”Människans relationella förmåga” har olika gradnivåer men är i sin kärna att ha en medveten omtänksam och ödmjuk relation till allt som lever och allt vi lever med och av. Omsorg om till exempel vattnets kvalitet eller omsorg om den människa vi möter olik mig. Om vi inte kan leva dessa värden, så är allt annat bortkastat. Jag vet att detta medvetenhet och omsorg om det relationella är så pass viktigt att just detta borde vara ett ”modernt” varande att vara nyfiken på och utforska, både för den smarte och den kloke. ”Frieden durch begegnung” – fred genom mötet – är undertiteln på kongressen. Fred kan uppstå i möten där den relationella förmågan är villig, god och modig, kanske godmodig ett gammalt vackert ord.

Om inte den relationella förmågan och omsorgsintresset gradvis höjs på jorden, så går det gemensamma livspaketet sönder och det blir ingen mer jul. Inte ens för den som tror på att den kan förflytta sig till mars och lyckas bättre där. Flytta kan vi säkert så småningom men lyckas vi inte här så lyckas vi inte bättre där. För mig är också jorden den plats som jag tillsammans med dig och er är satt att omvårda. Annars skulle jag inte varit född här. Den plats man kommer till den tar man hand om.

Det har en mening att jag är här och att du är här. Människan, du och jag, kan bättre än så här. Så hur förhåller vi oss till det som livet behöver? Hur kan vi snabbt som attan bli noggrannare med omsorgsviljan och kräva det samma av våra beslutsfattare? Ja, som vanligt så startar det hos oss själva och sprids som ringar eller glitter på ett vatten…

Skärgården utanför Nynäshamn – Landsort

En grundläggande tillgång – Ett levande vatten

Vatten är en grundläggande tillgång, en gåva och också en förutsättning för livet på jorden. Den förutsättningen kan vi bibehålla om vi håller oss kvar ankrade i det regelverk/förtroende vi fått i Sverige att få vandra fritt i naturen, i skogen, över ängen och vid vattnet. För mig heter det förtroendet; ”allemansrätt och omsorgsvilja”. Fritt att vandra så länge som vi samtidigt är omsorgsfulla med den natur och de marker som vi beträder, inkluderat hur vi omvårdar de vatten vi kommer till.

Vattnet har vi alla gemensam vårdnad om. Allt vi gör med vårt gemensamma vatten påverkar människan direkt eller indirekt. En del saker går att rena bort i våra reningsverk men den mesta ”skiten” av de mindre partiklarna såsom läkemedel, hormoner med mera, de är kvar där och förstör långsamt eller snabbt hälsan för alla levande varelser inkl människan.

Jag undrar varför vi ens kom på att vi skulle använda reningsverk i stället för att bilda människan till att självklart värna det frisk vattnet? Det misstaget gör att vi nu står upp till knäna i en mängd allvarliga problem runt om på jorden.

Madeleine Söderström

Jag tror att det är dags för oss människor att visa att vi förstår vikten av att förhålla oss ödmjukt till vårt vatten, så att det spritter och porlar klart igen och med enkelhet kan ta sig dit bara vattnet självt vet att det ska. Det vandrar och strömmar ju runt för att hålla liv i planeten och hennes invånare och kartan och formeln för hur det går till har bara vattnet självt. Hur intelligenta vi än blir vi människor så kan vi ändå inte förstå allt som vattnet vet; varför det behöver färdas och vad det har med sig och vart det ska med vad. Dags för människan att återgå till den medärvda mänskliga vetskapen som sitter längst in i människans ursprungs DNA, att vattnet behöver man vara ytterst noggrann med. Och att vi förhåller oss ödmjukt även till andra ”livslungor” – luften, jorden, skogen och till varandra. Vi alla som genuint vill liv på jorden för alla behöver gå före och visa vägen.

Daglig omsorg

Jag hittar nya delar jag behöver bli noggrannare med var dag, men om vi förstår allvaret så kan vi göra det i den rimligaste takt vi kan och klarar av. Vi startar ju alla med olika förutsättningar att ställa om oss snabbt. Men det finns ingen ursäkt längre för att inte göra det mesta som man kan och förmår, för genom det så har man också skäl till att ha höga krav på beslutsfattare, att vi alla gör vår del. En del undrar om det är någon idé att ställa om? Självklart är det en god idé så länge som du lever annars blir ju livet meningslöst genom din ”icke-handling”. Kan jag inte ens lita på mig själv och att jag själv gör så kan kan det bli svårt att känna tillit till framtiden och beslutsfattare.

Det är inget religiöst över att visa vördnad och respekt för allt det som gör att vi håller oss välmående och levande. Det är en mänsklig självklarhet och det vet du. Hör du inte i dig att det är så, så ökar du ljudet på hörapparaten nere i ´magen´ så hörs det klart och tydligt vad du behöver göra nu. Om inte förr så har väl Coronan visat oss att allt och alla hänger samman och påverkar varandra. Att både smittor och stormar tippar över åt alla håll, urskiljer varken rik eller fattig, lång eller kort. Med ett klimat som är i obalans så gör torka och skyfall stor påverkan på vårt vatten och strömmarnas riktning och hettan torkar ur våra gemensamma odlingsjordar. Bevattningsdammar sinar eller svämmar över när molnen ger regn i en märklig mängd och ordning och värmehöjningen smälter isen vid våra poler. Påverkas vårt vatten så stort så påverkas vårt liv på jorden så stort. Små och stora aktiva val står på agendan nu. Hos oss vanliga beslutsfattare i vårt vardagliga liv så väl som hos dem som beslutar över land och riken.

Balans ger ringar på vattnet, obalans likaså.

balans i det relationella

Svårigheterna är många i världen just nu. Många knutar finns att knyta upp. Många rosetter kan man knyta istället av samma rep som försöker strypa livstråden på jorden. När många kvinnors visdom, visshet och olika lika synsätt om hur liv blir till och hur liv stöds, strålar samman så uppstår något bortom orden. Just där finns ett av  ”lösningarnas fält”. Att under några dagar vara i det fältet, väva i den ytan gör mig påfylld, rik och ”framtidshoppfull”.

Det ÄR möjligt att skapa förändring. Vi får inte ge upp den vissheten för då tillhör vi det söndrande laget. Vi kan må bra på jorden så här många tillsammans när vi blir fler som är intresserade av att öka vår relationella kompetens – vår omsorgsförmåga och omsorgsvilja- ty på den vilar relationen mellan allt liv på jorden.

För att omsorgsvillan skall vakna till så behöver vi ha tillgång till både vår empatiska förmåga och vår rationella förmåga. Båda dessa behövs och ingår i den systemiska balansen. Vår relationella förmåga att i grunden vilja väl när man möter den andra människan, olik och lik sig själv. Förstå att om du som lever granne med mig långt bort eller nära mår bra så blir vår gemensamma livsmiljöbra och därmed också jag Samtidigt behöver vi ha tillgång till vår rationella beslutsamhet så att man kan sätta gränser. Med dessa båda levande så kan man värna sina egna behov och samtidigt den andres och förstå att viets balans också är ett ja, till livet!

Säg ja! till det bra du ser & det du vill skall ske.
Konstnär: Eike Eschholz
http://www.eike-eschholz.de/walfahrt/

Livet – en hel lång relationskedja

Livet på jorden bygger också som vi vet på balans mellan människan och allt som växer och lever omkring oss, allt liv. Det bygger också på relationen mellan den yttre verkligheten och den inre som hela tiden balanserar varandra. Inte så lätt men samtidigt också väldigt enkelt. När vi till exempel tittar på vad Greta Thunbergs individuella initiativ har skapat för svallvågor på sin enskilda handling, så behöver vi inte tveka längre om det är sant att varje stor förändring börjar hos varje människa. Även de som inte skall röra sig runt hela jorden. Visar på att om man gör saker för den goda sakens skull och inte mot någon människa eller annan levande varelse, så kan stor förändring sätta fart och växa exponentiellt. När tid är, så är den kommen.

Kongressen i Tyskland blev en av många betryggande droppar i havet som tillsammans med annat gott som sker, kan växa och sprida fredens vilja. Fredsviljan kan vinna över vreden den dag var människa, en i taget, bestämmer sig. Allt börjar med en droppe och den droppen är Du.

Du har läst del 1 av 4 bloggar/reflektioner om kongressen ”fred genom möten ” i Tyskland.

Tavlor från utställningen i Eckanförde och samtalet med de unga finns i ett annat blogginlägg https://madeleineliveblog.wordpress.com/2021/11/19/in-till-det-gemensamma-med-de-unga-del-2/

Tidningsartiklar från kongressen i Eckanförde

Tidningsartikel 1: https://www.shz.de/lokales/eckernfoerder-zeitung/Eckernfoerde-Kongress-Walfahrt-auf-Carlshoehe-und-am-Strand-id34104552.html 

Tidningsartikel 2: https://docs.google.com/document/d/1q_VaJSacP91nlVAzroBjOsLEspIKqCAqiaYoV6zBvTI/edit

Tidningsartikel 3: https://docs.google.com/document/d/1lMIDL5fem57pBM3cLgKpb2_M2KVbIOCfYl9PmBXJqEs/edit?usp=sharing

Filmstream (lång 3, 15h) från öppnadet av kongressen: https://www.youtube.com/watch?v=qvL6T5366NM&t=11101s

Projekt Wahlfarth: http://www.eike-eschholz.de/walfahrt/

FILM: https://www.youtube.com/watch?v=yogZL8z9tnk

#för #liv #Wahlfarth #eikeeschholz


En reaktion på ”I förändringens tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s